AV: TOM BJERVER


2007 06 05
Ta Sveriges Route 66 (Riksettan) söderut och upplev något du inte visste fanns kvar. Delar av den gamla svenska riksvägen mellan huvudstaden och Helsingborg finns kvar på sina ställen. Har du tid över på din resa till kontinenten, varför inte köra denna stillsamma vackra väg vid sidan av den pulserande E 4:an. Så här var det en gång på 50 och 60-talen, Trafiken flöt såväl rakt som kurvigt genom lokalsamhällen och småstäder. Nu är det öde i byarna och gamla bensinmackar och butiker vid vägens sida har övergetts eller upplåtits åt andra aktiviteter.
 
Allt annat än öde är dock E 6:an mellan Helsingborg och Malmö, där dominerar vår tids "just in time" transporter i långa karavaner. Allt annat än lustfyllt är det efter 67 mil och hamna i kilometerlånga trögflytande köer orsakade av vägarbeten som inte gör skäl för namnet, inte en jobbare så långt ögat nådde kl. 18.00 en varm, ljus sommarkväll. Två filer avstängda, skandal bästa vägunderhållare! Det borde jobbas dygnet runt när en av landets viktigaste transportleder skall repareras.
 
Först ombord på färjan Peter Pan i Trelleborg kommer vid ankomst ca två timmar före avgång, en hjälpsam matros lastsäkrar hojen och du kan lugnt gå till din hytt och vila ut inför kontinentetappen.

 

  

2007 06 06   
Först ombord betyder sist av färjan, dimman lägrar sig över slätten mellan Travemunde och Hamburg. Håll dig i högra filen bland lastbilar och andra transporter som rullar i ca 110 km/tim och du slipper att bli stressad. TomTom Rider Navigators hjälper mig med koncentrationen på trafiken genom att visa mig genom Hamburgs förorter i morgonrusningen, utan den hade jag knappast hittat den lilla gatstumpen som utgör ”check in point” och lastningsplats för biltåget vid Station Hamburg-Altona.

På plats där får man snart sällskap av 20-talet andra mc-åkare från Sverige, Danmark och Tyskland. Några skall resa till Narbonne nära Spanska gränsen. Tysk ordning råder, en bestämd ”tågkarl” beordrar uppställning på led (av hojarna). Därefter delas 4 fästband ut för varje förare att montera. In i vagnen får man man köra själv, det är lågt i tak så hjälmen behövs. Den slutgiltiga lastsäkringen ombord gör personalen. Det är bara att gå till kabinen och se fram emot 18 timmars tågresa i lugn och ro.

 

Autozug
Detta i långresesammanhang bortglömda färdsätt är värt en närmare betraktelse. I takt med ett allt högre och mer trafikerat vägnät i Mellaneuropa, ibland så igenkorkat av vägarbeten och långtradarkaravaner att det står mer still än flyter, blir det vilsamma biltåget ett alternativ för motorcyklister som vill direkt till Sydeuropa. Fort går det inte, det gör sina stopp och hetsar inte på som ett X2000. I sakta mak färdas man mellan byar, städer, höga berg och djupa dalar.
Under tiden som man gör det kan man avnjuta en fika, middag och en frukost utan att någon värdinna kommer och sliter besticken ur näven på en. Här äter man i en vagn med bord som har lampetter och vita dukar, maten serveras på riktiga tallrikar och med bestick i klasiskt stål.

En egen hytt finns att få om man inte reser i sällskap, i den kan man duka upp sina tillbehör och tvätta sig i varmt vatten. Tåget är förvisso långt för det skall rymma såväl, bil- som MC-vagnar och därtill sov- och passagerarvagnar. Ändå har man ingen känsla av trängsel ombord, drygt 20 MC och ett antal bilar ryms. Det innebär att biljetter måste bokas i mycket god tid, mina beställdes sex månader i förväg och jag fick stå på väntelista ändå.

 

Fortsättning...