Den 1 juli 1999 infördes en nollgräns för narkotikaklassade substanser i blod i Trafikbrottslagen. Nollgränsen gäller inte om narkotikan intas i enlighet med läkares ordination. Oavsett ordination eller inte gäller dock som tidigare att man kan dömas om trafikfarlig påverkan från något annat medel än alkohol kan styrkas.

Mäta i blod eller i utandningsluft?
Förr påvisades rattfylleri genom mätning av alkoholhalt i blodet. Numera görs både sållningsprov och bevisprov genom mätning av alkoholhalt i utandningsluften. Om polisens sållningsinstrument som används vid kontroller ute i trafiken visar för hög alkoholhalt, tas ett nytt utandningsprov på polisstationen i ett särskilt instrument (Evidenzer). Detta ger samma säkra resultat som ett blodprov. Därför tas blodprov numera endast i undantagsfall. Misstänks drograttfylleri tas blodprov som sänds till Rättsmedicinalverket för analys. Blodanalysresultatet anges i promille och alkoholkoncentration i utandningsluften anges i milligram (mg) per liter luft. Den nedre straffbarhetsgränsen 0,2 promille motsvaras av 0,1 mg per liter utandningsluft.