I de allra flesta alkoholmätare är den grundläggande metoden för att få ett korrekt utandningsprov att provet tas på den luft som kommer från alveolerna längst ner i lungan. När man mäter på den djupa lungluften tas provet först efter att testpersonen levererat över 1,2 liter luft. Detta säkerställs i befintliga standarder för alkoholmätare och alkolås. Om avläsningen i vanliga alkoholmätare och alkolås sker vid 0,7 liter eller lägre, så speglar provet bara den luft som testpersonen andats in och resultatet kan avvika med 40-90 %.
Vid traditionell mätning av alkohol behöver mätaren ha ett munstycke för att kunna fastställa att provet verkligen tas på den djupa lungluften. En stor nyhet inom alkoholmätning i utandningsluft är att det idag också finns alkoholmätare som klarar att mäta alkohol i utandningsluft vid nivåer lägre än 0,7 liter. Dessa alkoholmätare kan även mäta på utspädd luft där man levererat provet utan munstycke. Den nya tekniken bygger på att alkoholmätaren också mäter referenser i utandningen, som till exempel CO2 och vatten.
Valet av referens har stor betydelse för hur rättssäkra värden man uppnår. Både vatten och CO2 har sina fördelar och nackdelar. Dessutom har systemets totala utformning stor betydelse på mätnoggrannheten.
Med vatten som referens kan en alkoholmätare som mäter utspädd utandningsluft vid utandningsvolymer lägre än 0,7 liter uppnå värden som ligger i relation till traditionell alkoholmätning på den djupa lungluften. Beroende på hur alkoholmätaren är utformad kan man även behöva kompensera för förändringar av luftfuktigheten i den omgivande luften. Med vatten som referens kan man skapa en alkoholmätare som mäter mycket exakt och som klarar stora mängder utandningsprov utan att resultaten påverkas, och denna typ av utandningsprov kan göras utan munstycke. Avståndet mellan provtagaren och den tratt som man blåser i behöver vara 10 cm eller mindre.
Med CO2 som referens kan avståndet mellan provtagaren och sensorn vara längre än med motsvarande teknik där vatten används som referens. Dock är det stora individuella variationer i koncentrationen hos CO2 som referens, vilket har en negativ påverkan på mätresultatet. Vid en alkoholkoncentration av till exempel 0,3 mg/l, skulle det faktiska mätvärdet kunna variera från 0,17 mg/l till 0,53 mg/l. Detta är inte acceptabelt ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
Denna teknik skulle kunna spela en stor roll för trafiksäkerheten om den införs som ett sätt att stoppa kraftigt berusade förare. Då skulle gränsen för när utrustningen slår till kunna sättas högt för att inte ge några falska positiva prov. Eftersom avståndet mellan mätaren och provtagaren kan vara ganska långt, skulle framtida bilar kunna vara utrustade med denna teknik och en snabb, passiv mätning skulle kunna ske helt utan munstycke.
Kontaminering/munalkohol
För att kunna garantera att ett mätvärde baserat på utandningsluft är korrekt, måste man undvika kontaminering av munhålan. Förekomst av så kallad munalkohol kan bli ett problem om man inte har tydliga rutiner för hur detta ska hanteras. Av förklarliga skäl kan de flesta instrumenten inte skilja mellan den alkohol som finns i utandningsluften och eventuella rester av etanol som finns kvar i munhålan efter förtäring av något som innehåller alkohol. Höga etanolkoncentrationer förekommer i vissa likörpraliner och i munsköljprodukter som Listerine. Dessa utgör välkända riskfaktorer för falskt positiva alkoholutandningsprov. Halveringstiden för munalkohol är dock kort och inom några minuter från intagandet är munalkoholen helt borta. En av de värsta bovarna när det gäller munalkohol är användningen av till exempel Listerine, som kan orsaka en kontaminerad munhåla upp till 15 minuter från intag även om provtagaren sköljt munnen med rent vatten.
Kroppens förmåga att ta upp alkohol
Vid intag av alkohol tar det olika tid för olika alkoholhaltiga drycker att tas upp av kroppen och komma ut i blodet. Effekten av alkohol verkar även starkare om man dricker på tom mage än om man har mat i magen. Öl och vin kan ta upp till 40-60 minuter innan det fullt ut syns i blodet och i utandningen, medan starksprit kan ha tagits upp i kroppen fullt ut redan inom 15 minuter. De fysiologiska egenskaperna och begränsningarna som människokroppen har måste tas i beaktande.